Reymersholms IK-Skå IK Dam 2-1 Division 3A

Det är ett under att man ska behöva spela på ett underlag som på "Zinken"! En hårig asfaltsyta utblandad med lite gröna gummipluttar. Bollen studsar och far som på värsta grusplanen.
Nej, tacka vet jag riktiga konstgräsplaner som vår egen Träkvistavallen exempelvis.

Jag märkte under spelet att vissa av Skå-spelarna var lite rädda för underlaget.
Jag skriver det nu och kommer inte glömmma att säga till samtliga som ska beträda Zinken:
GRUSSKOR! inga gräspjuck, det är som att stå på is i gummistövlar. Så, kom ihåg det!
Svennis, Inger och Hjelte ställde upp med följande lag;
Christina i mål.
Backar från vänster; Nina G, Melina, Lisa B och Johanna.
På mitten Sara ,vänsterkanten Jessica F, högerkanten Erika samt Helen och Maria i mitten.
På topp Bella.
På bänken startade Alice, Karo, Lisa P.

Den som följer sitt lag(Skå IK så klart!)märker att det saknas många viktiga pusselbitar. Men nu var det så här och "ingen skugga falla över de tappra stupade i strid" (ett citat som jag kommer ihåg från en gammal krigsfilm).

När jag och Sassa anlände till Zinken var ställningen 1-1 och det hade spelats ca 20 minuter.

0-1 (11) var det Bella som slet sig loss, med okänd assist, och överlistade målvaketn med en skottlobb.

1-1 (13) # 14. Skåförsvaret var förvirrade och fick inte bort bollen. Det fick istället deras nummer 14 och hon tryckte in kvitteringen.

Spelet var som planen tillät. Ojämnt.

2-3 passningar,studs och så förlorades bollen. Jag vill inte skylla allt på planen, spelarna ska ju göra sitt, men det var inget bra spel, det ska erkännas.
Reymers var lite fulare i sitt spel. Mycket knuffar i ryggen, drag i tröjan osv. Domaren blundade för det mesta. Inte förrän i första halvleks sista minut varnades Reymers # 3 då hon fällde en av de våra.
1-1 i halvtid.
Vi, ca trettio på plats inklusive, en tioåring som sprang runt plan och gjorde obscena tecken(stackars föräldrar) mestadels till oss, tre tonåriga södervärstingar som tuppade sig friskt ända tills Reymers tränare, en riktig hårding, lessnade på dom. Han gick helt sonika bort, kallade till sig killarna och samtalade en stund. Jag vet inte vad han sa, men jag tror att det gick ut på att avliva deras samtliga nuvarande släktingar och tre generationer framåt, för killarna lugnade sig betydligt!

Fem minuter in i andra halvlek lossade Sara kanonen. Resultatet stannade tyvärr vid en klockren ribbträff. Hon besvärades av en ömmande ljumske och det hämmade henne mycket. Hon serverade en och en annan räkmacka i alla fall denna kväll.
Skå började andra hyfsat och förde stundtals spelet. Reymers kontrade mest.
I 65 började domaren visa sin klass. Den var inte bra. Åt något håll, ska tilläggas.
Reymers # 8 får bollen till vänster på vår högerkant och när hon får bollen står hon ca 4 meter bakom vår sista försvarare! Horribelt.

Svennis vrålar. Hjelte skriker sig ännu hesare. Spelet fortsätter dock och skottet går i den där lilla,lilla luckan mellan Christina och stolpen!
2-1(65) # 8. Absolut inte rättvist. Men vem fan har sagt att det ska vara det!

Christina gjorde en godkänd insats, vid målen var det inte mycket att göra.
Nu är det hemmalaget som tar över och för spelet. Skå har stora svårigheter.
Inte förrän tio kvar återfår vi styrkan och börjar att trycka på.

När Alice sliter sig loss och avancerar in i straffområdet till vänster blir hon ordentligt dragen i tröjan. Tröjan står som en tromb bakåt men inte då! Ingen signal.

Jag tittar på Kjelle och så tittar vi båda mot domaren, men han vägrar att se nånting.
Fegt! Uselt! Trist. Helt klart att det skulle blåsts straff.
Hjelte är nu så arg att jag börjar att ta fram telefonen för att ringa ambulans. Risk för infarkt.
Alice lyckas till slut få fram bollen till Bella men skottet går över med ca en meter.
När domaren till slut blåser av och vi tackar hemmalaget känns det mycket märkligt och, ursäkta utrycket, jävligt trist.
Jag hoppas att samtliga tar sig en funderare om vad som kan göras bättre. Klok som jag är sitter jag inne med svaret.
KRIG!
Vi måste gå in med en annan inställning. Tuffare, mindre ängsligt. Rakare, mer gå på.

Nu ska vi inte börja oroa oss utan gå tilbaka till ett tryggt system och grundspel.

Det kan vi, jag lovar.

Nästa match är borta mot IFK Täby och då ska de våra visa sig från sin finstass i full krigsmundering.

Vi hörs.